Sveket mot barnen

Om föräldrar visste hur deras barn har det i förskolan skulle många av dem ta sina barn därifrån, det är jag fullständigt övertygad om. Problemet är bara att de inte vet det.

De stora barngrupperna där de små barnen inte blir sedda eller har någon att knyta an till är ett stort problem. Ett annat problem är förskollärare och barnskötare som inte tar barnens känslor på allvar eller orkar bry sig om dem.  

Jag förstår mycket väl att många som arbetar inom förskolan är helt slutkörda av den arbetsbörda det innebär att hela dagarna ha många småbarn runt omkring sig och att det även är lätt hänt att de blir avtrubbade i förhållande till barnens känslor, men det ursäktar inte ett dåligt beteende.

Det är inte okej att en förskollärare säger till ett ledset barn: "Det räcker nu, nu är det bra" som om de känslor barnet ger uttryck för inte beror på något och därför bara kan viftas bort. Det är inte heller rätt att inte låta ett ledset barn, som precis har börjat i förskolan, få ha sin napp som tröst. Man kan inte heller acceptera att personal i förskolan ryter åt ett ledset, otryggt barn för att det skall bli tyst "eftersom det fungerade förra gången" eller att ett ledset barns känslor inte tas på allvar med motiveringen att "det inte kommer några tårar".