Låt flickor få vara flickor!

Följande text är hämtad från Sundsvalls tidning:

Som mamma har jag tidigare varit 
med horror – upplevelser på förskolan. Under ett föräldramöte fick vi veta från ledningshåll att nu skulle flickor styras bort från relations- och docklekar. Flickor 
skulle uppmuntras att leka andra lekar 
än vad de traditionellt gjorde, underförstått, flickor skulle fostras att leka mer som pojkar, leka mindre relationsinriktande och omvård­ande. Flickor skulle på så vis lära sig att ta 
mer plats – det vill säga – flickor skulle bli mer som traditionella pojkar. Att vara flicka – att 
leka så kallade flicklekar var alltså inte till­räckligt bra. Inte ett ord om pojkarna! Gossarna 
fick vara fredade i sina lekar, köra bilar, leka jakt och ligga i en hög och brottas. Föräldrar skruvade sig runt bordet på det aktuella mötet, men de offentliga protesterna uteblev. Egent­ligen borde alla föräldrar ha skrikit superhögt 
i protest över det totalt vansinniga att försöka skapa ett jämställt samhälle genom att indirekt skuldbelägga flickornas lekar. Det här är ingen isolerad händelse, jag som kvinna har hört att jag måste ta mer plats, slå näven i skrivbordet som en riktig karl. Men jag bara vägrar – jag 
duger exakt precis som jag är i min kvinnlighet, i min strävan efter lyhördhet och bevarande 
av relationer och tänker förbaske mig inte ta 
på mig något manligt beteende för att duga. Det är inte jag som är problemet – det är 
världen. Häromdagen berättade en bekant om att 
deras förskola tagit bort dockorna(!) på grund av något genusprojekt. Men att leka med bilar, det är okej! Fordon som spyr ut 
gifter i naturen, hårda ting, något manligt, det ska lyftas upp och 
premieras. Ursäkta – jag måste kräkas – kräääääääk!

Det är ett utslag för någon form av skräckfeminism där traditionellt kodade flickigt blir negativt, något som måste ändras. Att som kvinna närma sig det manliga, det som är 
manligt kodat ses som bra och fint 
i någon form av skev jämställdhets­iver. Att man på så vis accepterar 
maktordningen att manligt är normen 
– det som är bra – tycks man vara totalt blind inför.

Flicka är inte lika fint som pojke – det är de signaler vuxenvärlden sänder ut när flickors lek och intressen ska störas och pojkarna ohämmat kan leka vidare. Låt mig fråga: sedan när är förmågan att ta ansvar för relationer 
något dåligt? Sedan när blir empati något vi 
ska träna bort? Är det verkligen bristen på 
förmågan att ta ansvar för sin nästa, för en grupp som är världens problem idag? Nej, 
nej och åter nej. Hur vi ser på pojkarnas krigsleksaker, är det inte det som snarare 
är ett problem som ska dryftas? Att 
småpojkar indirekt fostras till att bli soldater.

Alla barn bör i stället uppmuntras till att bli sociala, ansvarstagande vuxna, alla barn bör uppmuntras 
att leka relationslekar, tränas i att 
bli goda världsmedborgare som kan ta ansvar i den här dåraktiga världen.

Låt flickorna vara i fred!